en höst i Oslo.

Jag är så tacksam att jag kan sova ordentligt om nätterna och inte en enda marddröm än så länge. Tänker dock på det som har hänt mer eller mindre hela tiden när jag är vaken. Tror i alla fall att jag kommer göra det tills allt är ordnat, nya bankkort, ny mobil, ny väska, ny plånbok och inte minst allt med försäkring. Fick också en broschyr (stavas det så?) när jag var hos polisen, den var till våldsoffer så att man kan söka skadestånd hos staten... fatta jag är ett jävla våldsoffer. Hur hemskt låter inte det?

Igår var nog den längsta dagen nånsin, tiden gick såååå sakta. Hoppas den går lite snabbare idag. Vi har lite mer planerat idag, först ska vi ut och käka brunch med Susanna & Erik och några fler tror jag.


Jag vill också skriva Tack till alla som har hört av sig för alla fina tankar och ord jag fått! Speciellt tack till Anna som har varit med under hela tiden. Stackarn, tror hon blev nästan lika chockad som jag, mötte upp henne direkt efter olyckan i väntan på polisen, helt hysterisk, chockad, ledsen och skrikandes med blod överallt . Även fast hon såg mig så förstod hon inte att det var jag förns jag var en meter ifrån.

Nu kommer ni få stå ut med sånna här hemska inlägg. Men jag måste.