en höst i Oslo.

Inatt har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Klagat på grannar (jag tror de bor där i alla fall).
Jag vaknade kl 5 av ett jävla liv utanför, det lät typ som att de åkte skateboard på kullerstenen och pratade jättehögt. Antar att de var hemkomna från en utekväll. För de som har varit här så höll de alltså hus på den lilla gården som är mellan mitt sovrumsfönster och de huset som är ut mot vägen.

Det tog inte många minuter förrän jag hoppade upp, öppnade fönstret och sa "kan ni vara lite tysta, jag försöker sova". Det var bra att jag gjorde det för de bad så mycket om ursäkt, gick in och det blev knäpptyst på en gång!

Men idag känner jag mig som värsta surkärringen, men vafan. Det stör mig inte om de låter lite på kvällen/tidiga natten men fan inte klockan 5 på morgonen.


Inte nog med det, jag blev helt klarvaken efter det där så jag låg vaken i minst en timme och tänkte på allt möjligt. Mest på min semester. Tänkte på vädret och insåg att jag kommer bli helt förstörd om det inte är fint väder... tänk om jag inte hinner bli brun till bröllopet. Tänk om, tänk om, tänk om. Ska jag ta en sista minuten? Är det värt att chansa på dåligt väder hemma? ÅHHH jag får ångest innan semestern ens har börjat.